Den viktigaste, underbaraste, bästa och roligaste uppgift jag har fått här i livet är att få bli mamma till William.
För 3 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva föräldraskapet, och här sitter jag idag med mitt barn, en 1 åring.
Jag vill göra det bästa för honom, och jag vill att han med ett leende på läpparna kan se tillbaka på sin barndom senare, och tänka att hans föräldrar gjorde allt dom kunde för honom.
Ingen förälder är perfekt och vi alla gör våra misstag. Men misstag är till för att lära sig utav, så det är bara att ta det som ännu en erfarenhet och göra om - göra rätt, i fortsättningen.
Självklart kommer William att bli arg på både sin pappa och mig, han kommer att skrika på oss och tycka att allting är orättvist, och det är helt okej. Precis som att känna allt annat så är det okej att vara arg och ledsen också, det är också känslor. Men jag kommer alltid att stå där med öppna armar när han är redo, omfamna honom när han behöver det och visa all min kärlek.

Williams välbefinnande kommer alltid att komma i första hand, ingen kommer någonsin att bli viktigare än honom och jag kommer alltid att fatta beslut utifrån vad som är bäst för honom så länge det behövs. Aldrig trodde jag att man kunde älska så mycket.
Mitt barn, för dig kan jag gå genom eld.