I några år bloggade jag härinne, sedan blev jag "som alla andra" och har bloggat på både vimedbarn.se och nouw.com (fd Nattstad). Men ingenting av det har varit min grej, och ärligt talat har jag aldrig känt att jag kan vara riktigt mig själv. Man ska vara på ett visst sätt annars suger du. Ingenting som egentligen själva hemsidorna har skapat givetvis, utan människorna som vistas där. Det ska konkurreras hela tiden.
Ungefär samma sak är det på instagram, och självklart föll jag även i det träsket. Men en dag insåg jag bara hur löjligt allting är, vad har hänt med dagens föräldrar?

Barnen ska ha senaste nytt av precis allting, se ut på ett visst sätt och agera på ett visst sätt framför kameran. Skit i viktiga frågor, fyll ditt flöde med barnmode annars pissar folk på dig. Din unge är bara söt om du har senaste modet på hen.
Ju mindre bilder på dig själv, desto bättre. Skulle du mot all förmodan ändå lägga upp en selfie eller två, så tappar du inte bara en följare utan fem-tio stycken. Folk skiter fullständigt i dig. Bara du visar din moderna unge.

Självklart kände jag av den här pressen också. Jag märkte det inte först, men plötsligt stod jag där med skyhöga räkningar för att ungen skulle ha senaste mode nyheterna, min gamla blogg kryllade av uppvisning av mitt barn i olika "outfits" och så även min instagram. Jag blir illamående.
Aldrig mer.
Jag skiter i att ni pissar på mig, jag skiter i vem som följer mig och inte följer mig, jag kör mitt egna race.

Jag blir självklart alltid glad när folk intresserar sig av mig. Men det är i så fall MIG! Inte en roll jag skapar för att någon annan vill se det.
Så..

Välkommen till verkligheten.
Här får ni se allt från en helt annan synvinkel än vad som visas idag.
Min värld bland bajs blöjor, snoriga näsor, viktiga frågor i dagens samhälle och allt annat som jag får lust till att skriva om!

Rufsigt hår, osminkad och vem orkar att behålla alla kläder på inomhus? ;)
Helt oredigerad och grann.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja det blir nog denna om man tycker om dödskallar och mönster! Här har jag kombinerat med turkosa detaljer, dock är tröjan bara halv färdig. I helgen ska jag sätta på turkos kantband på halsen och snygga till tröjan, ett par leggings ska sys till ock...

Jag älskar att sy kläder till William, och jag är faktiskt i seriösa tankar att sy kläder till mig själv också! Jag jobbar på ett mönster i min egna storlek och håller på att se ut ett läckert tyg sen ska jag minsann ge mig på att sy leggings till mi...

Jag vet inte hur många gånger William har blivit kallad för flicka. Inte för att det egentligen stör mig, jag tycker bara det är väldigt intressant att fundera över varför folk tror att han är en tjej. Så fort jag klär honom i färg glatt så kommer k...

Den viktigaste, underbaraste, bästa och roligaste uppgift jag har fått här i livet är att få bli mamma till William.För 3 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva föräldraskapet, och här sitter jag idag med mitt barn, en 1 åring.Jag vill ...